|
Ahh, antligen framme i Nah Trang. Lite olustkanslor att lamna Hoi An, en lokal flicka hade ju ropat efter Johan "Are you looking for me, darling?". Det verkade akta. Det verkade... ja, naval, nu nu ar vi i Nah Trang. Forst vadret - det basta vi sett i Vietnam. Strralande varmt och hett, det smutsiga vattnet som sakta lapade upp pa den skitiga stranden. Bara ropen av lokala saljare hordes i vindens latta brus genom palmerna. (Jag, Petra, tror starkt att Johan borde sadla om och bli poet........). Dagen efter larde vi oss annu mer om Vietnam. Det finns microklimat. Microklimat ar ett lokalt litet klimat som trotsar allt vad vader heter i ovrigt. Nah Trangs microklimat valde just denna dag att sla om till sin korta, men intensivt regniga, period. Naja, bocker, cafeer, cafeer, bocker... Vi hyrde dock moppe efter tva dar och for ivag norrut mot nya aventyr. Eftersom kartor inte riktigt verkar finnas sa hamnade vi i Nah Trangs slumkvarte. Barnen i Rio skulle varit stolta att bo har. Vi var glada. At att vi hade moppe och snabbt kunde aka ut igen. Efter nagra stunder hittade vi den lilla hamnen dar farjor gar ut till ett par oar. En av dem ar on som later sa spannande som "Monkey Island" (Daniel, inte en pirat sa langt ogat nadde). Hade varit vaccinforskningsstation mellan 84 och 91 och de importerade aporna hade efter brist pa pengar slappts los att harska pa on (Anne, vi visste inte det innan, vi lovar! Petra.) Later som Michael Crichton varit inblandad. Skabbiga sma skitiga apor for omkring och stal prylar varre an Saigons samlade snorungar. Vissa var ratt sota, lite blyga nastan. Vi hakade pa en grupp Vietnamseser efter det att vagen sparrats av en apa som visade att han hade en duktig tandlakare. Tanderna sag ut att kunnat gnaga rent mitt ben fortare an ett dussin pirayor. (Det var t o m sa att min stora, starka Johan blev lite skraj, da kan ni tanka er, jag fick lov att halla honom i handen.) Genom sakerhet i antal och med lanade majskorn hade vi till slut dussintals hungriga, skrikande apor runt oss som t o m gick sa langt att forsoka banda upp fingrarna som holl maten. Efter att ha tittat ca 2 sekunder pa en rent vidrig "circus" forestallning med cyklande bjornar och apor i damklader akte vi tillbaks. Batresan var bast. Vi fick hora Internatilen pa klingande vietnamesiska pa loja strangar fran en lokal partimedlems gitarr. Mopedturen hem var minst sagt intressant, en close-encounter med varsta trafiken vi sett! Med ungefar 8 moppar i bredd at varje hall kunde man, lika plotsligt som ofta, fa motande trafik mitt i strommen! Lasa idag att 7.700 pers dott t o m september. Tro fan det! ------------ Sista anhalten i Vietnam, tillbaks dar vi borjade, redo att ta oss an Saigon. Efter en taxitur lang nog att skyffla hela Saigons befolkning fram och tillbaka till jobbet i en manad, landade vi mitt inne i smeten av billiga backpackerhotell. Bestamde oss for att "rougha" och tog in pa Van Trang for $7 natten. Langst upp i en 7-vaningsbyggnad, ingen hiss. En trappa som gar runt en liten ljusbrunn, med ett racke som nar oss upp till knana. Latt svindel nar man tittar ner, svart att se botten. Vanan trogen borjar vi knata omkring, "feel the vibe". Battre an vad alla sagt, men mycket trafik, smutsigt och varmt nog att fa en finne att ge sig ivag med forsta basta luftkonditionerade buss. Vi borjar faktiskt vanja oss vid konversationer typ: J "Vad tycker du...." Gatumanglare nr 1 "Buy mister? Very cheap, buy 3 now" J "No, thank you. We don't smoke" J (till P igen) "...att vi skall..." Gatumanglare nr 2 "Very cheap", haller fram en lada obskyra prylar. Den enda som verkar intresserad ar Gatumanglare nr 1. J "No. Thank you. NO!" viftar med handerna. J (till P) "...gora imorgon? Aka ut till..." Gatumanglare nr 3, 4, 5, 6-12 och 18 (inte i kor utan snarare en avancerad form av acapella) "Buy, something. Buy, buy, mister, cheap, now, anything, buy" Och sa vidare, med mera, etc. Alla forsok till att artigt tala om att man har fler bocker an vad som anses normalt, inte roker, inte vill ha en massage medans man ater ris med pinnar, inte vill aka nagonstans i en Cyclo eftersom man faktiskt trivs ratt bra vid bordet dar maten just kommit in och inte ar sugen pa annu en hangmatta, kraschar. Till slut blir det mest grymtningar, skarpa nej och handviftningar. ---- Saigon Water Park ar ett stort nojesfalt inom bad-genren som matchar Skara sommarland. "Berg-och-dalbanor", fritt fall, pooler, vagmaskiner mm. Riktigt bra. Bast var nog att vi praktiskt taget var helt ensamma! Det tog sakert 5 minuter innan vi ens sag en annan manniska. Kanske totalt 10 pers utspridda over hela stallet. Kanske for att det ligger LANGT utanfor Saigon, kanske for att det var en tisdag. ---- Vi akte till ett VC-tunnelsystem som ligger bara nagra mil utanfor Saigon. De borjade byggas (80 km) redan 1940 under kriget mot fransmannen men forlangdes till 250 km under 60- och 70-talet. 80cm hoga, 60cm breda i tre vaningar. Kok, motesrum, sjukhus, vapenforrad. Allt fanns underjord, upp till 8m ner. Vi kravlade genom nagra av dessa. Inga storre problem att gora i 50-100 meter med latt belysning, forutom att vi kommer att berika nagon lokal tvattfirma, men i morker tillsammans med ormar och skorpioner medans nagon skickar tunga bomber over en kan inte ha varit nagons definition av en kul lordagkvall. Vietnamserna har lagt ner mycket energi pa att uppfinna riktigt ackliga fallor i tunnlarna. De flesta involver spetsiga bambukappar eller vassa metalpiggar doppade i kobra-gift, som faller ner fran taket, ar nergravda i marken, hoppar pa dig fran sidan eller framifran. Till och med Indiana Jones skulle behova lappa skinnjackan efter en dust med de har.
| |