Bilden visar on Lady Musgrave, en av de oar som utgor syd-spetsen pa stora barriarrevet. Det ar en liten skit-o som ar helt omgiven av en lagun. Jag lovar, nar man star pa en dykbat nagra hundra meter fran stranden, sa ar det "precis som i broschyrerna". Enda skillnaden ar att just pa den har delen av revet ar det inte sa varst mycket folk. De flesta dyker langre upp fran party-stallen som Airlie Beach eller Cairns.

-----------------

Nar vi kom till Australien landade vi i Brisbane efter en mer eller mindre somnlos flygning fran Singapore.

Vi hade inte en susning om exakt vart vi skulle men vi visste att det maste inkludera en sang. Vi kollade pa en karta, hittade ett stalle vid havet och tog forsta basta buss dit. Att det blev just Noosa berodde mest pa att det inte lag langt borta.

Inte en kanguru langs vagen (undrar om tyskar pa semester i Sverige sager detsamma om Algar?). Noosa... Ja, lite markligt stalle nastan. Som ur en amerikansk film, allt ar nastan lite FOR valansat. Fina fororts-villor med valklippta grasmattor, inget skrap nagonstans. Klar, bla himmel och sol. Alla ar supervanliga, halsar inte med "hello" utan med "How are you today mate" och man vet inte om man skall saga "hi" eller ge sig in i en lang diskussion om vad man haft for sig under den val-artade dagen.

Vi hyrde ett helt hus for 300 pix om dan! Lag en bit fran havet men var riktigt coolt. Stort kok, tva sovrum, badrum, pool, grill mm etc. Lokala turistforeningens ordforande Neville som agare. Kastade ut ett tonarsgang som forde vasen en natt. Sa gor man bara inte i Noosa. Vasnas alltsa. Kasta ut storande element verkar vara deras levebrod.

Faktum ar att vi inte gjorde sarskilt mycket alls under vara 10 dagar i Noosa. Bara slappade. Vi tog faktiskt surflektioner nere vid den "enkla" beachen i 2 timmar. Det var skitkul! Och sa slut man var efterat trodde jag inte var mojligt. Vi fick ga ur sangen med hjalp av domkraft morgonen efter.

Det maste ha varit bra larare for vi lyckades bada tva bade fanga vagorna och sta upp och surfa in hela vagen till stranden. Langtar tills vi kan testa igen!

Nar vi trottnat pa lugna Noosa och omnejd var det dags att ge sig ut och dyka. Velt stod mellan en 24-36 timmars fard uppo till Airlie eller Cairns, eller en 3 timmars-tur till Bundaberg. Vi saldes in pa att det var battre och mer outnyttjat har nere, bara popularare stallen langre norrut.

Vi kom till Bundaberg pa tisdag eftermiddag och skulle ut kl 21 pa kvallen. Dessa timmar i Bundaberg var som en Stephen King-novel. Halogda manniskor akte omkring i gamla dammiga 60-tals karror eller pickups, de flesta formodligen pa tunga droger eller annu varre... Riktigt jordbruksomrade, allt mojligt men mest kant ar deras socker-ror och rom. Massa sma skumma barer som serverar den lokala, inte sa varst goda, rommen. Och, overallt kyrkor. Undrar vad de har for sig? Forst hemskheter bakom lykta dorrar med lokala polischefens tysta godkannande, i ett rejalt rom-rus, sen mer sant bakom lykta dorrar till de lokala sekternas kyrkor. Huhhh! Kandes skont att komma ut dyk-baten aven om det i vara ogon var halv storm.

Bra dyk. Vi skotte oss sjalva, en lyx man unnas nar man viftat klart med certet med ett "It's OK, I'm a Divemaster", och alla sansat sig. Jalka tur det, det var en japansk instruktors-brud som inte pratade engelska och en annan halv-vetting som holl i sjalva dykningen.

Helt sanslost egentligen, nar man tanker efter. Vi star pa ovre dacket och tittar ner pa Manta rays, stora skoldpaddor, delfiner. Pa ett dyk till ett ratt nytt vrak, pa ca 20 meters djup, simmade vi lugnt omkring och kollade pa seglen som fortfaranbde fladdrade i den latta strommen, nar vi ser en rund form i sanden. Det ar en Bull-ray, ungefar 3 meter lang som ligger och softar, den har gomt sig under ett tunt lager sand. Medans vi potograferar som bast kommer en stor jakla skoldpadda, omkring 1 meter lang, simmande ner till oss och parkerar sig sjalv pa vraket! Det ar bra dykning!

Efter ett par dagar med bra dyk, bra mat och otroliga vyer slappade vi i lilla Bargara Beach. Verkligen lugnt stalle, men vi bor precis vid havet och kan ta ett morgondopp varje dag.

Skall ut pa dykbaten (bilden ovan) ikvall igen, hoppas vadret haller i sig!

-------------

Efter en skon men valdigt slapp helg, igen, i Bargara dar vi brottats med bade pappegojor och nagon form av pung-bjorn i tradet utanfor, akte vi ater igen ut for att dyka.

(Papegojorna var ratt tama, och en javla massa av dem ocksa.)

Aven om andra dykturen pa pappret skulle vara samma, var den mer handelserik. Det borjade redan pa kajen nar baten holl pa att lastas samma kvall vi skulle ut. En fiskebat pa vag in, sag inte ut att bromsa in alls och vi var helt sakra att den skulle braka ratt in i aktern. Efter en nara miss, bara en latt touch, raglade glada fiskare av och beskrev sin stora fangst svardfisk. Jag namnde att svardfisk ar min favorit. Nagra minuter senare kom de over med en hel fisk! Den blev till en brakmiddag for 12 pers ett par dagar senare. Don, batens kock, fyllde ar och han utlovade nagonting alldeles i hastvag. Tur att vi dok, annars hade vi gatt upp 5 kilo.

Varje gang vi dyker tanker jag att jag skall forsoka komma ihag ett par fiskars utseende och lara mig deras namn nar vi val kommit upp. Utan kamera ar det bara att glomma, det finns sa MANGA! De coolaste ar stor Stingray, megastora skoldpaddor, barracuda och Grey Reefshark. Markligt med haj, det man fruktar som dykare ar att simma oga mot oga med en 7 meters Mako eller Vithaj. Hur stor ar en tiger? 2m? Ar den farlig? Det ar inte stroleken det hanger pa... Grey Nurseshark ar 5-6 meter men harmlos. Bullshark ar 1-1,5m oftast och ar bland de varsta mardrommarna. Nar vi sag Grey Reefshark simmade vi efter sa gott vi kunde. Hade vi vetat att den betraktas som ratt otrevlig i civiliserat sallskap hade vand fenorna pa direkten.

Den har unga damen holl pa att forsatta mig i koma!

Som ni sag pa bilden langt upp pa sidan ar dykbaten vi var ute med, byggt pa klassiskt brollopstart-maner, d v s med ett stort dack, ett mindre "hus" ovanpa, som man kan ga runt langs hela baten. Samma sak ovanpa detta, med styrhytten som man kan promenera runt.

Pa vag tillbaks borjade det blasa upp rejala vagor, baten gungade i sidled nastan 45 grader ibland. Alla var ratt trotta efter tre dagars dykning och satt eller lag och solade ellr satt inne i kabinen och softade. Att ga langst ner pa utsidan var inte att rekomendera eftersom racket bara gar en upp till hoften och baten kranger snabbare an en stulen cyckel pa Sergelstorg.

Efter att inte ha sett Petra pa en halvtimme eller sa (mycket for att vra en sa liten bat) gick jag och kollade efter henne. Inte i foren. Inte vid dykutrustningen i aktern. Klattrade upp till ovandack och kollade in i styrhytten. Ingen Petra. Gick ner och kollade dacket igen. Gick ner for att se om hon bara var pa toaletten i var hytt. Ingen Petra. Borjade kanna en blandning av att vara forbryllad och nagot annat, nagot jag inte ville komma nara ens.

Jag borjade fraga runt om nagon sett Petra. Vi var bara omkring 12 pers sa det gick ganska snabbt att fa klart att ingen sett henne pa ett tag. Baten fortsatte kranga och gunga och tugga frammat med 20 knop. Nu borjade jag bli allvarligt radd. Dykinstruktoren och en kille till forstod utan att jag behovde saga nagot. All genomsokte baten fran topp till ta! Vi sprang ner till hytterna och mer eller mindre sparkade in dorrarna, inte for att jag trodde Petra skulle vara dar men jag ville atminstone utesluta det.

Jag borjade kanna en kall kar langs ryggraden... det skulle vara hur latt som helst att trilla overbord sa som baten krangde och ingen skulle ha sett det! Och pa en halvtimme hinner man manga sjomil, sjomil fulla inte bara av vackra och coola delfiner utan inte-sa-vackra och enorma tiger-, vit och mako hajar...

Ingen Petra ombord!! Vi hade letat igenom hela baten minst tre ganger, finkammat. Kaptenen var beredd att borja vanda...nar...han sag Petra satta sig upp precis framfor "vindrutan" pa styrhytten! Han kunde inte se henne eftersom kanten mellan racket och styrhytten bara var en halvmeter eller sa. Trots att vi tittat upp fran for-dack kunde vi inte heller se henne eftersom den lilla, lilla kanten precis hade rackt for att skymma henne.

Phuuh! Den sol-lapande Petra hade ingen aning om att all hade letat efter henne. Phuuh igen!