Belize. Namnet har jag tidigare forknippat med perfekt dykning. Var det an har varit bra sa har det alltid varit battre i Belize. Inte for att vi egentligen vetat var landet, staden, staten eller vad det nu kunde vara, lag. Annat an nagonstans soderut i Americas.
Coolare historia far man nog leta efter. Alla erovrade det - england, spanien etc, men ingen ville egentligen ha skiten. Man tog det, landade och akte igen, Sa det blev piratnaste. Och dumpningsplats for brakstakar (t ex fan St Vincent och Grenadinerna). Idag ar det ett pytteland som Guatemala vill erovra. Inte sa mycket for cannabisodlingarna eller den skona karibiska stamningen som for kusten. Alla invasioner har man lyckats avvarja eftersom England har 2-3 man kvar som bevakar landet. Sager en del om hur det star till i Guatemala idag...
Vi tog buss fran Playa del Carmen ner till gransen till Belize. Efter 6 timmar och sen en timme vid gransen hamnade vi i Corozal. Man marker direkt skillnaden, fastan det bara ar nagra mil ifran Mexico. Det har ar karibien!
Istallet for att skumpa ner med buss i ytterligare 6 timmar for att ta en farja fran Belize City ut till oarna i skargarden (the Cayes, mon) tar vi ett litet flyg. Tva lerhus star bredvid varandra. Det ar tva flygbolag. Cirka ett flygplan var. Ser inte ens en landningsbana. Inte ens en kohage eller liknande som ett plan kan landa i. Men bakom ena huset gar det faktiskt en liten stig med kortare buskar. Planet landar utan problem. Flyger over mycket grunt vatten, massor av sma-oar hela vagen. Landar pa Ambergris Caye men overger stallet efter en timme och aker vidare emd vattentaxi till Caye Caulker, enligt ryktena det mest avkopplade stallet i centralamerika. Om!
Caye Caulker ar 5 kilometer langt och i snitt 250 m bred. Den bebodda delen ar tva gator med nagra gator imellan. Nja, gator ar att overdriva, det ar breda sandgangar! Stortskont stalle. Av nagan outgrundlig anledning finns det trafik har men det ar sma golfbilar som amerikanska turister (de fa som ar har) och lokalingar susar runt i. Det finns ett par restauranger, nagra barer etc och utanfor ett par hus star agarna och grillar kycklling som de saljer med bonor, brod och coleslaw for 30-35 kr. Det har ar ett super-stalle om man ar pa semester, det finns ABSOLUT INGENTING att gora! Det gar inte att dricka for mycket, varmen gor dig trott efter 2 ol. Det finns... ja, typ inte ett smack. Forrutom dyklningen... Eller?
Ja, atminstone jag hade extremt hoga forvantningar pa dykningen. Det blaste halv storm forsta dagarna och under tiden, nar ingen kunde dyka, byggdes aven Petras forvantningar upp. Belize mest kanda dykstalle ar en undervattensgrotta som kollapsat och bildat ett stort, blatt hal - Blue Hole. Runtomkring ar havet kanske 10 meter djupt. I en stor cirkel, 300 meter tvarsover, ar det 130 meter djupt! 40-45 meter ner gar sidorna in och enorma stalaktiter hanger ner. Oftast ser man stora hajar langre ner i djupet. Inte nar vi gor dyket - forsta dagen efter stomarna...
Sikten ar forstord och for oss var dyket inte sa varst speciellt, forutom en liten minnesvard grej - hajarna. Formodligen pa grund av sikten, sa hade de kommit mycket hogre upp an vanligt. Nar vi kom ner till 40 meter och planade ut for att simma in bland stalaktiterna ser vi forsta hajen - en Bullshark! (Kul namn pa svenska forresten - en bull-haj. Later inte sarskilt farligt om man inte rakar vara en kanelbulle.) En medelstor rackare pa runt 2m. Och sen ser vi en till. Och en till. Och...10 till!! Och de kommer narmre. Till sist har vi 10-15 hajar, mest Bullshark men aven nagra Black-tip Reefshark, simmande sa nara som 3-5 meter och da far en av vara tva guider, en instruktor, nog och gommer sig bakom stalaktiterna. Det markliga ar att bada ar lite skrajja for hajar nar vi simmar, surfar och ar vid ytan. Men av nagon anledning ar det inte alls samma sak nar man ser dem pa plats - inte ens med de mer an 3 meter langa hajarna som kommer fram mot oss nu. Men det marks att hela gruppen av 6-8dykare borjar bli lite svettiga, aven vi har fatt nog av testosteron-haj och borjar ga upp. Och de foljer efter! Veckan innan har jag spray-fargat mina nya svarta fenor for att marka dem pa nagot satt, de ar sapass vanliga. Sprayfargen var ljusgra. Undervattnet visar den sig reflektera som rent silver och ar det nagot som lockar hajar forutom ett blodspar sa ar det blanka prylar. Paminner om Tarponer och andra stora fiskar. Jag marker ingenting men det gor Petra! OK, vi kom upp utan problem men efter att det hander dagen efter ocksa, fast med en liten nurseshark, skrapar jag bort fargen. Inga fler kottatande beundrare tack och lov.
Tyvarr, tyvarr, tyvarr. Belize har en bra marknadsavdelning sa som de lyckats mala upp dykningen. Den ar OK, tillochmed riktigt bra pa vissa stallen. Men andra, kanda dyksajter, ar bedrovliga. Det hade varit vart att chansa om det var billigt men det var tvartom extremt dyrt, sa efter ett par dykdagar, ett par muffeldagar och ett par riktigt rastlosa dagar bestammer vi oss for att antingen aka vidare nerat eller uppat igen. Vi struntar i nerat. Honduras och Costa Rica far vanta till nagon annan gang, man kan ju inte se hela varlden pa samma resa, far ju spara lite grand! Pa samma satt orkar vi inte med mer ruiner eller kultruella resmal:
Det ar valdigt, valdigt sallan som i Indiana Jones filmerna (ensamt ridande mot den outforskade ruinen med soluppgangen som lyser upp ruinen bakifran och den ororda djungeln runtom.) I de flesta fall, ar det tillgangligt sa ar det turistigt. Mycket turistigt. Tyvarr. Sa inga fler ruiner nu! Vi aker norrut, forsoker hitta ett bra stalla att gora nagra avslutande dyk pa.
Om man skall pa en avkopplande semester finns det nog fa stallen i varlden som ar sa avslappnade som Caye Caulker.
